Det har varit en tuff vecka. Det är mörkt ute, det är kallt och grått och min egen energi har varit i botten. Det är dem veckorna man måste komma ihåg att det går upp och ner. Ta en dag i taget och tillåt dig att vila! Det är väldig många som har höga krav på sig, speciellt när man vet vad man vill ha och kämpar för att få det, men glömmer bort att livet är mer än att vara duktig.

 

För vem är man duktig? Finns det egentligen någon annan att vara duktig för förutom oss själva och är kraven vi ställer på oss rimliga? Hade vi ställt samma krav på andra som på oss själva?

Är det verkligen du som tycker att saker "måste" göras eller är det en press vi känner att vi får från andra och hur de gör? För att passa in? För att känna att vi hänger med?  För att också ha ett snyggt instagramkonto eller facebook-sida?

 

När vi tillåter oss att vila, vara uttråkade (ingen mobil att bläddra på, ingen musik att lyssna på och ingen film att underhålla oss) och känna efter är det ganska klart vad vi behöver. Ibland har vi energin till att göra massor och ibland behöver man vila. Det är OK. Vi måste tillåta oss att ha toppar och dalar och framför allt inte tro att vi vet vad andra tycker och tänker om det! Sluta anta att du vet resultatet när det är dina egna höga krav som ger dig en idé om hur det skulle kunna vara!

Ingen kommer dömma dig för att du inte är på topp varje dag. Ingen kommer tycka att du inte ställer upp bara för att du inte gör den här enda grejen. Och om du verkligen VET hur folk kommer agera och tycka, för att de då har sagt det rakt ut, så förklara igen. Man kan inte hälla från en tom kopp, så fyll din kopp först. 

 

 "In between goals is a thing called life, that is to be lived and enjoyed"

 

Min vecka har varit ganska händelselös, men några saker jag har velat fixa är där på planeringen. Enkla saker. Resten har varit vila och återhämtning. Jag försöker just nu påminna mig om att jag är väldigt tolerant och tar själv väldigt stor hänsyn till andras behov, att jag har förståelse för om någon inte kan/vill göra något. Jag kan alltid kan planera runt det. Den här veckan är det jag som inte kan/vill och jag borde kunna förvänta mig samma sak av andra. Det är ju det som är att ge och att ta. 

 

Varför är det så svårt att vara lika snäll mot sig själv som det kan vara mot andra?