Nu är sidan helt flyttat till BuJouLou.wordpress.com där det kommer finnas mer information och förklaringar kring Bullet journaling genom omfattande guider och tips!
Välkommen förbi dit i fortsättningen! 

Flytten är klar!

Bullet Journal Kommentera
Nu är sidan helt flyttat till BuJouLou.wordpress.com där det kommer finnas mer information och förklaringar kring Bullet journaling genom omfattande guider och tips!
Välkommen förbi dit i fortsättningen! 
Jag älskar positiviteten kring Instagram, det är verkligen en plattform för att visa saker som de är och nå ut. Det var därigenom jag kom i kontakt med BOPO (Body Positivity) rörelsen från början. "Älska din kropp som den är" var deras enkla budskap, det lät uppenbart och inte minst hälsosamt, men så sjukt svårt!
 
Jag precis som många andra har svårt att acceptera förändringar som kommer med tiden, speciellt när man ser den så konkret som i min kropp, mitt "ansikte utåt". Jag sörjer den jag har varit, både kroppsligt och mentalt, och att jag inte är som jag en gång varit.
Visste du att förluster alltid känns mer än vinster? Att känna att man förlorat något kan ge mycket större konsekvenser än att få mer av något, oavsett vad. Det spelar ingen roll om man förlorat sin kroppsform, pengar, sin mentala styrka eller chanser. Det är därför det är är viktigt att se till vad man har och påminna sig om sin tacksamhet dagligen.
 
Bild: tacksamhet.
Om du inte är lycklig med vad du har, varför skulle du vara lycklig med mer av det?
 
BoPo har hjälp mig att se på saker annorlunda och prioritera om hur jag vill må och ha det i mitt liv. Inte vad som borde göra mig lycklig, inte hur jag ska nå det och speciellt att jag inte behöver ser ut på ett speciellt sätt för att ha det. 
 
Ett konkret exempel för mig, på hur jag förstörde synen på mitt eget värde, är första gången jag blev deprimerad. Jag tappade så mycket i vikt och jag fick så mycket komplimanger för det. Jag tackade folk men samtidigt minns jag att jag inte förstod varför. Jag hade inte gjort något för att få den och i mina ögon var det en symbol för min sjukdom. Andra såg dock inte allt som försiggick inom mig, bara mig utifrån. Att ta tag i sin vikt och lyckas gå ner ses som en enorm prestation och något som verkligen ska gratuleras. Vi ser hur andra kämpar på bloggar och instagram, hur mycket arbete det är för att må bättre och gå ner i vikt. Så här i efterhand tror jag bara att folk trodde att jag mådde bättre eftersom jag hade lyckats med något som kräver tid och dedikering. Att jag ens orkade ta itu med något var ett mirakel. 
 
 
När jag började må bättre, bli fylligare, kunna träffa folk igen så avskydde jag förändringen. Inte till en början, då mådde jag SÅ bra men jag kände mig klumpig trots att jag kunde, för första gågnen på månader, njuta av mat igen. Jag var i ett behaglit mellanting av att äta gott och få komplimanger. Men sen blev det så mycket skam i att äta något jag visste inte var bra för mig samtidigt som jag verkligen ville njuta av det. Kläder som vart för stora blev för små och jag kände mitt värde som person försvinna med personen jag inte längre var. Kunde jag inte vara båda hela tiden? 
 
Jag kan inte minnas en tid i mitt liv då det varit värre, då det spelade mindre roll hur jag såg ut eftersom jag var så olycklig. Men i slutänden satte jag ett större värde i att ha gått ner i vikt, en ren konsekvens och inget jag brydde mig om, istället för värdet i att ha kommit ur en mental sjuksom, vilket krävde hårt arbete med mig själv dagligen. Allt jag stod ut med för att övervinna mina egna tankar var inte för att se annorlunda ut, men jag saknade ändå den förlusten. 
 
 
Att älska sin kropp för vad den är och kan nu är något jag, på mina dåliga dagar speciellt, fortfarande längtar efter! Att inte vara rädd för att den har förändrats och kommer förändras i framtiden.
Jag älskar den här rörelsen eftersom den påminner om att man inte måste få tillbaka sin kropp efter att ha fått barn. Den förändras, det är en konsekvens, och att lägga större värde på den än ett liv är inte hälsosamt.
Man behöver inte skämmas över sina ärr, de är från en tid då man inte mådde lika bra, då man inte visste vad man vet idag och tyder på att man klarat sig igenom något som varit extremt mentalt påfrestande.
Den lär ut att älska sin fräknar som alltid är i vägen och finns överallt på varenda bild, som en unik markering som definerar en speciell person. 
 
Det är mer påtagligt när det är genom något som kroppen, något alla kan se och så många har åsikter kring. Media i alla former visar upp "idealet" och är en stor del av den här förvrängningen, men också den här oacceptansen att allt förändras. Vad spelar det för roll om vi ändå inte är lyckliga? Dessa förändringar är inget som gör dig till en sämre person. 
 
Body Positivty är något vi alla kan må bra av. För att inse att vi är inte hur vi ser ut. Vi kan fortfarande skratta, vara roliga, må bra, springa, sjunga, simma, gråta och vara värda något. Vi förändras varje dag, vare sig vi vill eller inte, men tänk på allt vi fått, lärt oss, upnått istället för vad vi förlorat.  
 
 
Jag rekommenderar filmen "Embrace" på Netflix för de som är nyfikna. De handlar om hur vår syn på oss själva, andras idéer om hur det ska vara och hur det kan driva oss till att göra saker som får oss att må sämre, men också om acceptans för vilka vi är. Den måste komma från oss själva i första hand. 
 
 
 
 

Body Positivity-rörelsen

Bullet Journal Kommentera
Jag älskar positiviteten kring Instagram, det är verkligen en plattform för att visa saker som de är och nå ut. Det var därigenom jag kom i kontakt med BOPO (Body Positivity) rörelsen från början. "Älska din kropp som den är" var deras enkla budskap, det lät uppenbart och inte minst hälsosamt, men så sjukt svårt!
 
Jag precis som många andra har svårt att acceptera förändringar som kommer med tiden, speciellt när man ser den så konkret som i min kropp, mitt "ansikte utåt". Jag sörjer den jag har varit, både kroppsligt och mentalt, och att jag inte är som jag en gång varit.
Visste du att förluster alltid känns mer än vinster? Att känna att man förlorat något kan ge mycket större konsekvenser än att få mer av något, oavsett vad. Det spelar ingen roll om man förlorat sin kroppsform, pengar, sin mentala styrka eller chanser. Det är därför det är är viktigt att se till vad man har och påminna sig om sin tacksamhet dagligen.
 
Bild: tacksamhet.
Om du inte är lycklig med vad du har, varför skulle du vara lycklig med mer av det?
 
BoPo har hjälp mig att se på saker annorlunda och prioritera om hur jag vill må och ha det i mitt liv. Inte vad som borde göra mig lycklig, inte hur jag ska nå det och speciellt att jag inte behöver ser ut på ett speciellt sätt för att ha det. 
 
Ett konkret exempel för mig, på hur jag förstörde synen på mitt eget värde, är första gången jag blev deprimerad. Jag tappade så mycket i vikt och jag fick så mycket komplimanger för det. Jag tackade folk men samtidigt minns jag att jag inte förstod varför. Jag hade inte gjort något för att få den och i mina ögon var det en symbol för min sjukdom. Andra såg dock inte allt som försiggick inom mig, bara mig utifrån. Att ta tag i sin vikt och lyckas gå ner ses som en enorm prestation och något som verkligen ska gratuleras. Vi ser hur andra kämpar på bloggar och instagram, hur mycket arbete det är för att må bättre och gå ner i vikt. Så här i efterhand tror jag bara att folk trodde att jag mådde bättre eftersom jag hade lyckats med något som kräver tid och dedikering. Att jag ens orkade ta itu med något var ett mirakel. 
 
 
När jag började må bättre, bli fylligare, kunna träffa folk igen så avskydde jag förändringen. Inte till en början, då mådde jag SÅ bra men jag kände mig klumpig trots att jag kunde, för första gågnen på månader, njuta av mat igen. Jag var i ett behaglit mellanting av att äta gott och få komplimanger. Men sen blev det så mycket skam i att äta något jag visste inte var bra för mig samtidigt som jag verkligen ville njuta av det. Kläder som vart för stora blev för små och jag kände mitt värde som person försvinna med personen jag inte längre var. Kunde jag inte vara båda hela tiden? 
 
Jag kan inte minnas en tid i mitt liv då det varit värre, då det spelade mindre roll hur jag såg ut eftersom jag var så olycklig. Men i slutänden satte jag ett större värde i att ha gått ner i vikt, en ren konsekvens och inget jag brydde mig om, istället för värdet i att ha kommit ur en mental sjuksom, vilket krävde hårt arbete med mig själv dagligen. Allt jag stod ut med för att övervinna mina egna tankar var inte för att se annorlunda ut, men jag saknade ändå den förlusten. 
 
 
Att älska sin kropp för vad den är och kan nu är något jag, på mina dåliga dagar speciellt, fortfarande längtar efter! Att inte vara rädd för att den har förändrats och kommer förändras i framtiden.
Jag älskar den här rörelsen eftersom den påminner om att man inte måste få tillbaka sin kropp efter att ha fått barn. Den förändras, det är en konsekvens, och att lägga större värde på den än ett liv är inte hälsosamt.
Man behöver inte skämmas över sina ärr, de är från en tid då man inte mådde lika bra, då man inte visste vad man vet idag och tyder på att man klarat sig igenom något som varit extremt mentalt påfrestande.
Den lär ut att älska sin fräknar som alltid är i vägen och finns överallt på varenda bild, som en unik markering som definerar en speciell person. 
 
Det är mer påtagligt när det är genom något som kroppen, något alla kan se och så många har åsikter kring. Media i alla former visar upp "idealet" och är en stor del av den här förvrängningen, men också den här oacceptansen att allt förändras. Vad spelar det för roll om vi ändå inte är lyckliga? Dessa förändringar är inget som gör dig till en sämre person. 
 
Body Positivty är något vi alla kan må bra av. För att inse att vi är inte hur vi ser ut. Vi kan fortfarande skratta, vara roliga, må bra, springa, sjunga, simma, gråta och vara värda något. Vi förändras varje dag, vare sig vi vill eller inte, men tänk på allt vi fått, lärt oss, upnått istället för vad vi förlorat.  
 
 
Jag rekommenderar filmen "Embrace" på Netflix för de som är nyfikna. De handlar om hur vår syn på oss själva, andras idéer om hur det ska vara och hur det kan driva oss till att göra saker som får oss att må sämre, men också om acceptans för vilka vi är. Den måste komma från oss själva i första hand. 
 
 
 
 
 
Har du någonsin drömt om att skriva en bok? Jag menar, inte funderat på det utan verkligen velat ta steget? Jag har. Jag tror många har det. Men jag har inte vetat vart jag ska börja och inte vågat utmana mig själv tillräckligt för att göra det själv....Så i år ska jag ta det där första steget och göra det ihop med tusentals andra! 
 
 
Varje år i november drar "National Wrighting Novel Month", NaMoWriMo kort och gott, igång en gemenskap som stöttar varandra till att skriva en novel på 50.000 ord under loppet av 30 dagar. För många är det chansen att hitta stödet att skriva klart sin novel, för andra ett sätt att utmana sig själv till att göra det för första gången och för vissa ett sätt att testa på eller förbättra sina skrivaregenskaper. 
Det finns så mycket hjälp med vart man ska börja, vad man sa tänka på och hur man ska gå tillväga samtidigt som man kan bolla idéer med entusiaster från hela världen. Bara i Sverige är det just nu 10.000 som är med och ger sig in i det här utöver mig och den vän jag utmanat att vara med på vägen. Detta blir fjärde året jag funderar på det, så att veta att det finns stöd på hemmaplan hoppas jag ska göra skillnad. 
 
För min del kommer det främst handla om att se om jag ens kan få ihop en planering och skriva en sammanhängande historia med hjälp av alla de fantastiska riktlinjer som finns att ta del av över nätet. För att hjälpa mig själv och hålla motivationen uppe så har jag min bullet journal till hjälp, uppslaget är inspirerat av Boho Berry's kollektion som ni kan se här men med några enkla modifikationer. Hon är en ledande inspiratör inom bullet journal gemenskapen och det ska bli kul att göra detta samtidigt för att se hur lätt eller svårt det kan bli på vägen.
 
Målet är alltså 1667 ord per dag i 30 dgar för att få ihop ett utkast på 50.000 ord totalt!
 
 
Jag kommer ha ett intervallsystem i form av fyrkanter (till höger) i färgkod för att se hur jag ligger till i förhållande till planen på 1667 ord per dag. Ibland lär det vara mer, ibland mindre, men jag hoppas på att det ska visa hur motiverad eller hur lätt jag har för att komma igång i vissa delar av historien. Det paras parallellt med grafen som visar hur jag, i en perfekt värld, ska ligga till under mina 30 dagar för att nå 50.000 ord till slutet på månaden. Dessutom har jag en tracker ovanför grafen där jag ska fylla i antalet timmar jag lägger ner per dag. Jag vill se hur motivationen håller uppe, hur ofta jag fastnar och hur mycket tid jag faktiskt måste avsätta för att klara det här. 
 
Dett kommer bli sjukt spännande och jag ska erkänna att jag funderat mycket på berättelsen jag vil skriva om i oktober som förberedelse. Jag hade aldrig klarat att ens börjat utan hjälpen från dessa tre fantastiska länkar:
 
  • The better novel project. En sida där Christine Frazier har dekonstruerat och brutit ner bästsäljande noveller för att ta reda på genemsamma nämnare och element som återkommer. Spännande, tankeväckande och en riktig aha-upplevelse när man inte vet vart man ska ta vägen eller ens starta sin resa. 

  • Tami Cowdens om arketyper. Tami skriver om typiska gestalter av hjältar, hjältinnor och skurkar för att ge dem djup och förklarar hur man med skrivandets konst kan förmedla detta till läsaren. Riktigt bra för att fundera lite extra på hur karaktärerna ska upplevas och hur de är som faktiska personer. 

 
  • NaMoWriMo. Den officiella sidan där man skriver upp sig om man vill vara med! Det är gratis, den hjälper dig räkna och har ett ton av guider, har forum och tar hjälp av flera redan etablerade författare som tipsar, stöttar och bidrar med all kunskap de har för att du ska nå ditt mål. Det är otrologt hur mycket människorna som finns här är beredda att hjälpa dig eller dela med sig av sina egna erfarenheter och idéer för att du ska klara detta! Kolla om det finns fler i din region som skriver eller bara om det finns något att ta inspiration från när du ändå är där!

  • Fiction University Janice Hardy delar grunden för att kunna skriva en novell. Jag gillar verkligen den här sidan som tar upp vad du saknar och vad du kan göra åt dem, vanliga misstag och hela processen från början till slut. Den här sidan är ovärdelig som hjälp när man inte längre vet vart man ska ta vägen eller tappar fokus. 
 
Är det någon annan som haft drömmern eller som funderar på att komma med för att uppfylla den? Kommentera på om det här hjälper dig börja eller i alla fall seriöst fundera på det!
 
OBS! För de intresserade, nu finns sidan uppe på: bujoulou.wordpress.com, den framtida sidan jag kommer använda mig av! 
 
 
 

Att jaga sina drömmar

Användning Kommentera
 
Har du någonsin drömt om att skriva en bok? Jag menar, inte funderat på det utan verkligen velat ta steget? Jag har. Jag tror många har det. Men jag har inte vetat vart jag ska börja och inte vågat utmana mig själv tillräckligt för att göra det själv....Så i år ska jag ta det där första steget och göra det ihop med tusentals andra! 
 
 
Varje år i november drar "National Wrighting Novel Month", NaMoWriMo kort och gott, igång en gemenskap som stöttar varandra till att skriva en novel på 50.000 ord under loppet av 30 dagar. För många är det chansen att hitta stödet att skriva klart sin novel, för andra ett sätt att utmana sig själv till att göra det för första gången och för vissa ett sätt att testa på eller förbättra sina skrivaregenskaper. 
Det finns så mycket hjälp med vart man ska börja, vad man sa tänka på och hur man ska gå tillväga samtidigt som man kan bolla idéer med entusiaster från hela världen. Bara i Sverige är det just nu 10.000 som är med och ger sig in i det här utöver mig och den vän jag utmanat att vara med på vägen. Detta blir fjärde året jag funderar på det, så att veta att det finns stöd på hemmaplan hoppas jag ska göra skillnad. 
 
För min del kommer det främst handla om att se om jag ens kan få ihop en planering och skriva en sammanhängande historia med hjälp av alla de fantastiska riktlinjer som finns att ta del av över nätet. För att hjälpa mig själv och hålla motivationen uppe så har jag min bullet journal till hjälp, uppslaget är inspirerat av Boho Berry's kollektion som ni kan se här men med några enkla modifikationer. Hon är en ledande inspiratör inom bullet journal gemenskapen och det ska bli kul att göra detta samtidigt för att se hur lätt eller svårt det kan bli på vägen.
 
Målet är alltså 1667 ord per dag i 30 dgar för att få ihop ett utkast på 50.000 ord totalt!
 
 
Jag kommer ha ett intervallsystem i form av fyrkanter (till höger) i färgkod för att se hur jag ligger till i förhållande till planen på 1667 ord per dag. Ibland lär det vara mer, ibland mindre, men jag hoppas på att det ska visa hur motiverad eller hur lätt jag har för att komma igång i vissa delar av historien. Det paras parallellt med grafen som visar hur jag, i en perfekt värld, ska ligga till under mina 30 dagar för att nå 50.000 ord till slutet på månaden. Dessutom har jag en tracker ovanför grafen där jag ska fylla i antalet timmar jag lägger ner per dag. Jag vill se hur motivationen håller uppe, hur ofta jag fastnar och hur mycket tid jag faktiskt måste avsätta för att klara det här. 
 
Dett kommer bli sjukt spännande och jag ska erkänna att jag funderat mycket på berättelsen jag vil skriva om i oktober som förberedelse. Jag hade aldrig klarat att ens börjat utan hjälpen från dessa tre fantastiska länkar:
 
  • The better novel project. En sida där Christine Frazier har dekonstruerat och brutit ner bästsäljande noveller för att ta reda på genemsamma nämnare och element som återkommer. Spännande, tankeväckande och en riktig aha-upplevelse när man inte vet vart man ska ta vägen eller ens starta sin resa. 

  • Tami Cowdens om arketyper. Tami skriver om typiska gestalter av hjältar, hjältinnor och skurkar för att ge dem djup och förklarar hur man med skrivandets konst kan förmedla detta till läsaren. Riktigt bra för att fundera lite extra på hur karaktärerna ska upplevas och hur de är som faktiska personer. 

 
  • NaMoWriMo. Den officiella sidan där man skriver upp sig om man vill vara med! Det är gratis, den hjälper dig räkna och har ett ton av guider, har forum och tar hjälp av flera redan etablerade författare som tipsar, stöttar och bidrar med all kunskap de har för att du ska nå ditt mål. Det är otrologt hur mycket människorna som finns här är beredda att hjälpa dig eller dela med sig av sina egna erfarenheter och idéer för att du ska klara detta! Kolla om det finns fler i din region som skriver eller bara om det finns något att ta inspiration från när du ändå är där!

  • Fiction University Janice Hardy delar grunden för att kunna skriva en novell. Jag gillar verkligen den här sidan som tar upp vad du saknar och vad du kan göra åt dem, vanliga misstag och hela processen från början till slut. Den här sidan är ovärdelig som hjälp när man inte längre vet vart man ska ta vägen eller tappar fokus. 
 
Är det någon annan som haft drömmern eller som funderar på att komma med för att uppfylla den? Kommentera på om det här hjälper dig börja eller i alla fall seriöst fundera på det!
 
OBS! För de intresserade, nu finns sidan uppe på: bujoulou.wordpress.com, den framtida sidan jag kommer använda mig av!