Det är mycket lättare för många, inklusive mig, att ge än att ta emot. Det har en effekt på mig att se har jag kan påverka till det positiva och se någon annan lysa upp. Jag ska inte ljuga heller, det är skönt att vara behövd och känna sig viktig i någon annans liv.Att känna att man betyder mycket helt enkelt.
Tyvärr så har det gjort att det är svårt att be om hjälp på många sätt, ett av dem är att inte vilja dra ner någon annan eller få någon att känna sig tvingad att göra mer för mig när de redan gör, bara genom att finnas där. Det har på så sätt också gjort det svårt att se vad man själv behöver och när man behöver be om det utifrån. Så hur kan man förändra sitt tankesätt kring att ta emot, bjuda in och helt enkelt göra sitt liv enklare?
 
 
Det bästa sättet som funkat för mig har varit att förstå att lika mycket som det är en gåva du ger till andra så tycker de att det är en gåva att ge till dig. Tänk dig att det är något som det är meningen att du ska ta emot, som en present eller en kram för att visa uppskattning. När den kramen får motstånd eller den där gåvan blir avvisad så blir det ett stopp i flödet mellan två parter. Man kan ibland känna hur energin förändras när man märker att den andra personen inte villa ha en kram, blir stel eller försöker ta i hand istället, och samma sak gäller när en gåva du velat ge blir avvisad för... "ja, nä, du skulle verkligen inte..."
 
Man kan tänka sig det som den där muren vi så ofta pratar om att folk har kring sig, när den är upp så stoppar vi inte bara energi från att komma in utifrån och påverka oss, utan också all energi från att komma ut och påverka det runt omkring oss. Den stagnerar. Den blir kvar och vi har ingen inverkan på vår omgivning längre. Vad jag känt är att ofta stagnerar när man vill ha kontroll över en situation. Man vill själv påverka det på ett visst sätt för att kunna ha det så som man vill.
 
Motsatsen till kontroll är kommunikation, och man kan ha båda samtidigt.
 
Uttryck vad vi behöver, både till andra och oss själva. Det här med att tycka att man vet bäst och inte uttrycka sig eller sin åsikt för att det kan såra eller för att vi tycker att det blir för mycket för någon annan, är på ett sätt att förminska dem. Oavsett vad det handlar om så är att tag ansvar för deras känslor att tycka att de är små. Vi visar att vi inte tror att de kommer fixa det här och iställer måste vi våga lita på att folk kan ta itu med det som är fel i deras eget liv, våga lita på att de vet vad som är bäst för dem.
 
På samma sätt är det viktigt att förstå att när vi ber om hjälp så är det inte samma sak som att säga att "jag fixar det inte". Genom att visa och förklara vad vi behöver, eller lyssna till andra, kan vi släppa taget om hur det måste vara; så tillåt dig att ta emot.
Om inte det, i alla fall tro på att det som händer är det bästa för oss.
 
Att ha tankarna som verktyg fungerar fantastiskt och varje gång vi påminner oss om något eller försöker vända på vårt sätt att se dem, växer vi till personen vi vill vara. Påminn dig om allt du kan släppa genom mer kommunikation istället för all kontroll du tappar!
Vi kan alltid ta den energin (eller presenten) och ge den vidare. Ge gåvan tillbaka genom att uppskatta gesten och gör den lika viktig för dig att ta emot som det var för dem att ge den. Uppskattar du inte presenten, ge den till någon annan vid ett annat tillfälle och låt den energin flöda vidare därigenom. Uppskattar du inte en dömande kommentar, släpp den. Släpp kontrollen och låt den flöda vidare.
 
 
Vad hade du velat släppa och vad behöver du kommunicera för att kunna det?

(November) Svårigheter att ta emot (bilder)

Allmänt Kommentera
Det är mycket lättare för många, inklusive mig, att ge än att ta emot. Det har en effekt på mig att se har jag kan påverka till det positiva och se någon annan lysa upp. Jag ska inte ljuga heller, det är skönt att vara behövd och känna sig viktig i någon annans liv.Att känna att man betyder mycket helt enkelt.
Tyvärr så har det gjort att det är svårt att be om hjälp på många sätt, ett av dem är att inte vilja dra ner någon annan eller få någon att känna sig tvingad att göra mer för mig när de redan gör, bara genom att finnas där. Det har på så sätt också gjort det svårt att se vad man själv behöver och när man behöver be om det utifrån. Så hur kan man förändra sitt tankesätt kring att ta emot, bjuda in och helt enkelt göra sitt liv enklare?
 
 
Det bästa sättet som funkat för mig har varit att förstå att lika mycket som det är en gåva du ger till andra så tycker de att det är en gåva att ge till dig. Tänk dig att det är något som det är meningen att du ska ta emot, som en present eller en kram för att visa uppskattning. När den kramen får motstånd eller den där gåvan blir avvisad så blir det ett stopp i flödet mellan två parter. Man kan ibland känna hur energin förändras när man märker att den andra personen inte villa ha en kram, blir stel eller försöker ta i hand istället, och samma sak gäller när en gåva du velat ge blir avvisad för... "ja, nä, du skulle verkligen inte..."
 
Man kan tänka sig det som den där muren vi så ofta pratar om att folk har kring sig, när den är upp så stoppar vi inte bara energi från att komma in utifrån och påverka oss, utan också all energi från att komma ut och påverka det runt omkring oss. Den stagnerar. Den blir kvar och vi har ingen inverkan på vår omgivning längre. Vad jag känt är att ofta stagnerar när man vill ha kontroll över en situation. Man vill själv påverka det på ett visst sätt för att kunna ha det så som man vill.
 
Motsatsen till kontroll är kommunikation, och man kan ha båda samtidigt.
 
Uttryck vad vi behöver, både till andra och oss själva. Det här med att tycka att man vet bäst och inte uttrycka sig eller sin åsikt för att det kan såra eller för att vi tycker att det blir för mycket för någon annan, är på ett sätt att förminska dem. Oavsett vad det handlar om så är att tag ansvar för deras känslor att tycka att de är små. Vi visar att vi inte tror att de kommer fixa det här och iställer måste vi våga lita på att folk kan ta itu med det som är fel i deras eget liv, våga lita på att de vet vad som är bäst för dem.
 
På samma sätt är det viktigt att förstå att när vi ber om hjälp så är det inte samma sak som att säga att "jag fixar det inte". Genom att visa och förklara vad vi behöver, eller lyssna till andra, kan vi släppa taget om hur det måste vara; så tillåt dig att ta emot.
Om inte det, i alla fall tro på att det som händer är det bästa för oss.
 
Att ha tankarna som verktyg fungerar fantastiskt och varje gång vi påminner oss om något eller försöker vända på vårt sätt att se dem, växer vi till personen vi vill vara. Påminn dig om allt du kan släppa genom mer kommunikation istället för all kontroll du tappar!
Vi kan alltid ta den energin (eller presenten) och ge den vidare. Ge gåvan tillbaka genom att uppskatta gesten och gör den lika viktig för dig att ta emot som det var för dem att ge den. Uppskattar du inte presenten, ge den till någon annan vid ett annat tillfälle och låt den energin flöda vidare därigenom. Uppskattar du inte en dömande kommentar, släpp den. Släpp kontrollen och låt den flöda vidare.
 
 
Vad hade du velat släppa och vad behöver du kommunicera för att kunna det?
 
 
Här är ett inlägg jag kämpat med, främst för att det är svårt att hitta ord till vad jag menar men också för att det känns väldigt personligt och är något jag ofta behöver påminna mig själv om. I brist på annat känner jag att det är "ärlighet" jag menar och vill skriva om. Mot sig själv när man inte vill vara som man är eller när man ignorerar vad man behöver. 
 
Kanske har du någonsin märkt i efterhand att du kanske inte varit helt ärlig kring dina tankar eller känslor? "Oj, nej, så menade jag ju inte...." Eller; "Nu blev det inte alls som tänkt ändå..."Kanske är det mot andra eller kanske är det mot dig själv och i efterhand har något bara känts...fel? Som att det inte var du eller hur du skulle ha reagerat? Du kanske har blivit stressad eller ledsen för att det inte blivit som du vill någon gång?
 
 
Att inte erkänna sina egna känslor innan de agerar ut kan göra det svårt att ge sig själv tillit, dvs. att tro på sig själv eller att stå upp för sig själv i en oväntad situation. Man är liksom inte ens säker på vad man själv vill eller behöver. Att inte känna efter ordentligt, för att vi inte tycker det är ok eller vill att känna på ett visst sätt, innebär att vi inte tar oss tiden att lära känna oss själva på djupet för att förstå oss själva.
Ärlighet kring vad vi känner gör det lättare att kommunicera vilka vi är och vad vi faktiskt vill så vi bättre kan förmedla detta till både oss själva och andra. Det separerar oss från förväntningar, vilka kan hjälpa oss sluta leva upp till bilden vi har men också den bild andra fått av oss, av vilka vi är. Den bilden kan ibland vara svårare att bryta än vår egen.
 
Så, hur lätt är det egentigen att vara helt ärlig?
 
Ju mer man accepterar och älskar sig själv, desto lättare är det att acceptera och älska sina beslut. Desto lättare är det att stå för dem och inte be andra ta ansvaret för att bekräfta något bara en själv vet. 
Det är inte alltid lätt att göra, jag kämpar fortfarande med det! Men... en ärlighet till våra känslor förändra synen på oss själva och vad vi är kapabla att påverka i våra liv!
 
 
 Ute och går i höstmörkret när jag filosoferar. 
 
 
Ett exempel är att försöka se de tankar och känslor vi har som något som kommer och går, inser att de inte kommer stanna. Se dem mer som gäster, det blir lättare att acceptera alla de tankar som påverkar oss om vi redan från början inser att de försvinner.
Ibland dyker det upp fantasier, spontana tankar eller känslor, kanske minnen, och ingen av dem är detsamma som en bestämmelse för den person DU är. De behöver inte vara dem som definierar DIG. De hälsar bara på. De kommer oinbjudna när du är hungrig och kanske grinig, när du är ledsen och kanske inte orkar med andra och de kommer när du är trött, glad, arg, förälskad, avundsjuk...
Och de är alla ok. Det behöver inte kategoriseras som "bra" och "dåliga" tankar, det är bara tankar. De kommer och går. När du vet att känslorna och tankarna inte är detsamma som din syn varken av dig eller andras syn av dig, hur DU är, blir det lättare att acceptera vad du faktiskt känner och varför du känner det. Inse att om vi tillåter oss känna vad vi känner, så kan vi välja att tillföra eller minimera det som orsakar känslorna.
 
Det är ett steg till att arbeta och agera med dem eller mot dem. Du kan välja.
 
"What you resist persist"  tänker jag ofta när det inte går som jag vill. Men om jag tillåter det att bli fel blir det lättare att acceptera och gå vidare. Flow och kaos kanske är samma sak?
Var ärlig med vilka känslor du har så blir det lättare att acceptera att de finns också. Acceptera vilka som finns och du kan ta bättre ansvar för dem. Att ta ansvar för sina känslor gör det lättare att lita på sig själv och agera på det sätt du mår bäst av. Du ansvarar för de känslor du mår bra OCH dåligt av; hur du ansvarar för dem är upp till dig genom detta.
 
Om du redan vet att alla känslor är naturliga och inte det minsta konstiga, vad händer nästa gång du faktiskt lyssnar på dig själv och tar ansvar för dina känslor?
Behöver du sova för att du är trött är det ok. Behöver du ett bad för att slappna av efter dagen är det ok. 
Våga ge dig den tilliten att du vet bäst. 
  
Och om du litar på att allt du känner är ok, att du inte ÄR personen som känner så här och behöver definitivt inte agera på det, så kanske du kan se dig själv klarare. Kan börja ta beslut för dig själv, vad du behöver och göra det för din skull utan oro till vad som är ok och inte. 
Det är ok att bara behöva sova igenom vissa dagar och återhämta sig. Det är ok att tacka nej till en fest, även om du går på ALLA fester annars, för du känner inte för det just nu. Det är ok att föredra vissas sällskap över andras. ÄG dina känslor!  
 
Ja, det är mycket nu. Men andas. Var dig själv, som du är. Titta på löven nu när de ändrar färg och tänk dig att det är ok att ändra sig själv, sin åsikt och sin omgivning på samma sätt som de gör. Så om du är ärlig mot dig själv... vad behöver du?
 
 
 Förändring ligger i luften, naturen vet om det.
 
 
 

Ärlighet varar längst

Bullet Journal Kommentera
 
 
Här är ett inlägg jag kämpat med, främst för att det är svårt att hitta ord till vad jag menar men också för att det känns väldigt personligt och är något jag ofta behöver påminna mig själv om. I brist på annat känner jag att det är "ärlighet" jag menar och vill skriva om. Mot sig själv när man inte vill vara som man är eller när man ignorerar vad man behöver. 
 
Kanske har du någonsin märkt i efterhand att du kanske inte varit helt ärlig kring dina tankar eller känslor? "Oj, nej, så menade jag ju inte...." Eller; "Nu blev det inte alls som tänkt ändå..."Kanske är det mot andra eller kanske är det mot dig själv och i efterhand har något bara känts...fel? Som att det inte var du eller hur du skulle ha reagerat? Du kanske har blivit stressad eller ledsen för att det inte blivit som du vill någon gång?
 
 
Att inte erkänna sina egna känslor innan de agerar ut kan göra det svårt att ge sig själv tillit, dvs. att tro på sig själv eller att stå upp för sig själv i en oväntad situation. Man är liksom inte ens säker på vad man själv vill eller behöver. Att inte känna efter ordentligt, för att vi inte tycker det är ok eller vill att känna på ett visst sätt, innebär att vi inte tar oss tiden att lära känna oss själva på djupet för att förstå oss själva.
Ärlighet kring vad vi känner gör det lättare att kommunicera vilka vi är och vad vi faktiskt vill så vi bättre kan förmedla detta till både oss själva och andra. Det separerar oss från förväntningar, vilka kan hjälpa oss sluta leva upp till bilden vi har men också den bild andra fått av oss, av vilka vi är. Den bilden kan ibland vara svårare att bryta än vår egen.
 
Så, hur lätt är det egentigen att vara helt ärlig?
 
Ju mer man accepterar och älskar sig själv, desto lättare är det att acceptera och älska sina beslut. Desto lättare är det att stå för dem och inte be andra ta ansvaret för att bekräfta något bara en själv vet. 
Det är inte alltid lätt att göra, jag kämpar fortfarande med det! Men... en ärlighet till våra känslor förändra synen på oss själva och vad vi är kapabla att påverka i våra liv!
 
 
 Ute och går i höstmörkret när jag filosoferar. 
 
 
Ett exempel är att försöka se de tankar och känslor vi har som något som kommer och går, inser att de inte kommer stanna. Se dem mer som gäster, det blir lättare att acceptera alla de tankar som påverkar oss om vi redan från början inser att de försvinner.
Ibland dyker det upp fantasier, spontana tankar eller känslor, kanske minnen, och ingen av dem är detsamma som en bestämmelse för den person DU är. De behöver inte vara dem som definierar DIG. De hälsar bara på. De kommer oinbjudna när du är hungrig och kanske grinig, när du är ledsen och kanske inte orkar med andra och de kommer när du är trött, glad, arg, förälskad, avundsjuk...
Och de är alla ok. Det behöver inte kategoriseras som "bra" och "dåliga" tankar, det är bara tankar. De kommer och går. När du vet att känslorna och tankarna inte är detsamma som din syn varken av dig eller andras syn av dig, hur DU är, blir det lättare att acceptera vad du faktiskt känner och varför du känner det. Inse att om vi tillåter oss känna vad vi känner, så kan vi välja att tillföra eller minimera det som orsakar känslorna.
 
Det är ett steg till att arbeta och agera med dem eller mot dem. Du kan välja.
 
"What you resist persist"  tänker jag ofta när det inte går som jag vill. Men om jag tillåter det att bli fel blir det lättare att acceptera och gå vidare. Flow och kaos kanske är samma sak?
Var ärlig med vilka känslor du har så blir det lättare att acceptera att de finns också. Acceptera vilka som finns och du kan ta bättre ansvar för dem. Att ta ansvar för sina känslor gör det lättare att lita på sig själv och agera på det sätt du mår bäst av. Du ansvarar för de känslor du mår bra OCH dåligt av; hur du ansvarar för dem är upp till dig genom detta.
 
Om du redan vet att alla känslor är naturliga och inte det minsta konstiga, vad händer nästa gång du faktiskt lyssnar på dig själv och tar ansvar för dina känslor?
Behöver du sova för att du är trött är det ok. Behöver du ett bad för att slappna av efter dagen är det ok. 
Våga ge dig den tilliten att du vet bäst. 
  
Och om du litar på att allt du känner är ok, att du inte ÄR personen som känner så här och behöver definitivt inte agera på det, så kanske du kan se dig själv klarare. Kan börja ta beslut för dig själv, vad du behöver och göra det för din skull utan oro till vad som är ok och inte. 
Det är ok att bara behöva sova igenom vissa dagar och återhämta sig. Det är ok att tacka nej till en fest, även om du går på ALLA fester annars, för du känner inte för det just nu. Det är ok att föredra vissas sällskap över andras. ÄG dina känslor!  
 
Ja, det är mycket nu. Men andas. Var dig själv, som du är. Titta på löven nu när de ändrar färg och tänk dig att det är ok att ändra sig själv, sin åsikt och sin omgivning på samma sätt som de gör. Så om du är ärlig mot dig själv... vad behöver du?
 
 
 Förändring ligger i luften, naturen vet om det.
 
 
 
Att ta hand om sig själv är så himla viktigt. Att ta tid till att sitta i tystnad och andas, låta sig ta ett bubbel-bad, kanske 30 minuter till att springa eller bara power-nappa oss igenom den där halvtimmen! Det är saker som får oss att må bra innifrån. Tyvärr, när vi säger ifrån förknippas detta ibland med något helt annat; att vara självisk. 
 
Lika konstigt som jag tycker att det är att vara fåfäng har fått en negativ klang för att det förknippas med att vara ytlig, tycker jag det är konstigt att egen-tid förknippas med att vara självisk. Att låta sig ha den tiden vi behöver för att ladda våra batterier är inte samma sak som att bara tänka på sig själv. Att ta tid för oss själva kan mycket väl involvera familj och vänner, men gör den inte det så måste vi kunna känna att det är ok att be om ändå. Det är sätt för oss att ge det vi behöver till oss själva för att kunna fortsätta med det vi gör!
 
Självklart ska man alltid tänka på andras känslor, vad du vill ska inte vara på andras bekostnad, men deras ska inte vara på din! Det blir lätt att ställa upp för andra för mycket när vi ser hur glada de blir eller hur vi hjälper dem i sitt... Det viktiga är att du inte ska behöva må dåligt eller känna oro för att du gör något för någon annan. Absolut inte till den gräns då du nte räcker till för att finnas där för dig själv. Du betyder lika mycket för dig själv som någon nära gör för dig, så ställ upp för dig själv lika mycket. 
 
Det finns redan så mycket press i vår vardagliga roll som det är, som partner, som barn, som förälder, som vän, som kollega och att då känna sig "självisk" utöver det kan vara precis den ytterligare press som inte tillåter oss att göra mer för oss. Våga prioritera att du ska må bra i alla dem rollerna.
Att vårda sig själv är inte samma sak som att vara självisk bara för att du väljer att prioritera sin tid till dig över något annat. Bara du vet vad du behöver, så vad gör det möjligt för dig att må bättre och ladda batterierna?
 
Personligen är det ofta priset på saker och ting som jag känner sätter stop för mig när jag tänker på saker att ge till bara mig. Ansiktsbehandling, massage, fixa naglar... men man kan göra allt i en budget variant bara man tar ut den där halvtimmen. Att göra de där småsakerna man känner att man hela tiden inte hinner för att det finns annat, förstör mer än det ger och får oss att se mer saker vi ska hinna med i slutänden. Ostört kan 30 minuter göra underverk för själen! Ge lugn, göra att vi känner oss mer kompletta eller piggare. 
 
 
Vad kan du lägga 30 minuter om dagen på för din skull? 
 
 
 

Att vara riktigt självisk

Allmänt Kommentera
Att ta hand om sig själv är så himla viktigt. Att ta tid till att sitta i tystnad och andas, låta sig ta ett bubbel-bad, kanske 30 minuter till att springa eller bara power-nappa oss igenom den där halvtimmen! Det är saker som får oss att må bra innifrån. Tyvärr, när vi säger ifrån förknippas detta ibland med något helt annat; att vara självisk. 
 
Lika konstigt som jag tycker att det är att vara fåfäng har fått en negativ klang för att det förknippas med att vara ytlig, tycker jag det är konstigt att egen-tid förknippas med att vara självisk. Att låta sig ha den tiden vi behöver för att ladda våra batterier är inte samma sak som att bara tänka på sig själv. Att ta tid för oss själva kan mycket väl involvera familj och vänner, men gör den inte det så måste vi kunna känna att det är ok att be om ändå. Det är sätt för oss att ge det vi behöver till oss själva för att kunna fortsätta med det vi gör!
 
Självklart ska man alltid tänka på andras känslor, vad du vill ska inte vara på andras bekostnad, men deras ska inte vara på din! Det blir lätt att ställa upp för andra för mycket när vi ser hur glada de blir eller hur vi hjälper dem i sitt... Det viktiga är att du inte ska behöva må dåligt eller känna oro för att du gör något för någon annan. Absolut inte till den gräns då du nte räcker till för att finnas där för dig själv. Du betyder lika mycket för dig själv som någon nära gör för dig, så ställ upp för dig själv lika mycket. 
 
Det finns redan så mycket press i vår vardagliga roll som det är, som partner, som barn, som förälder, som vän, som kollega och att då känna sig "självisk" utöver det kan vara precis den ytterligare press som inte tillåter oss att göra mer för oss. Våga prioritera att du ska må bra i alla dem rollerna.
Att vårda sig själv är inte samma sak som att vara självisk bara för att du väljer att prioritera sin tid till dig över något annat. Bara du vet vad du behöver, så vad gör det möjligt för dig att må bättre och ladda batterierna?
 
Personligen är det ofta priset på saker och ting som jag känner sätter stop för mig när jag tänker på saker att ge till bara mig. Ansiktsbehandling, massage, fixa naglar... men man kan göra allt i en budget variant bara man tar ut den där halvtimmen. Att göra de där småsakerna man känner att man hela tiden inte hinner för att det finns annat, förstör mer än det ger och får oss att se mer saker vi ska hinna med i slutänden. Ostört kan 30 minuter göra underverk för själen! Ge lugn, göra att vi känner oss mer kompletta eller piggare. 
 
 
Vad kan du lägga 30 minuter om dagen på för din skull?