Varje månad, precis bredvid min kalender, skriver jag in något jag är tacksam över varje dag. Varför? För att träna upp mitt positiva tänkande? För att påminna mig om vad jag har och inte vad jag saknar? Tja, båda stämmer, men också för att inse vad mer som är möjligt i mitt liv. 
 
Att visualisera hur man vill ha det och måla upp en bild är något jag använder mig av frekvent men det finns tillfällen då jag märkt att det får mig att begränsa mig mer än vad det hjälper mig se nästa steg på vägen. Som om mitt fokus smalnar av för mycket och allt annat försvinner.
Det kan stämma att det vi fokuserar på är det vi verkar få mer av oavsett vad det är... Men när jag tror jag redan vet hur lycka ska se ut, så blir det svårt att verkligen känna sig lycklig förens jag är DÄR. När det ser ut SÅ. Det begränsar mig för att se vad som är möjligt NU istället. Tidigare har jag skrivit om att sluta jaga ett tillstånd av lycka som är i framtiden och istället tillföra saker som gör dig lycklig i vardagen, i ditt nuvarande tillstånd och detta är ett fantastiskt hjälpmedel för att komma fram till vad det kan vara. 
 
 
Var tacksam för det du kan förändra och som underlättar detta varje dag. 
 
 Fråga dig vad som är möjligt nu.
 
Hur ska det bli möjligt? Hur gör jag det möjligt? Kan jag göra det möjligt? Vad är möjligt nu? I denna situation? Speciellt när jag har svårt att starta något hjälper detta ta pressen från mig. Hur du än mår så finns det en möjlighet till annat. Att välja annat. För mig var det att be om hjälp och lära mig mer om detta:
 
Säg att ditt mål är att bli lycklig. Vad innebär det, kanske att skratta mer? Hur kan du göra det möjligt för dig själv? Vad känns enkelt för att göra det möjligt?
När jag fick dessa frågorna första gången så svarade jag "jag vet inte" i början på majoriteten. "Jag vet inte.... men". Sen fortsatte jag, det bara rullade på med idéer. Jag vet ju vad som får mig att skratta. Jag vet ju att det är möjligt och hur. Ta lite tid att kolla upp en komiker på youtube. Eller videor på djur. Dåliga vitsar från Göteborg som inte borde vara så roliga som de är. 
Så istället för att svara på alla frågor och lista ut allting, så var det så enkelt som att låta sig dras mot det jag visste var möjligt. Jag såg möjligheterna istället. En enkel formulering ändrade mitt perspektiv på mycket. Det gjorde att jag inte behövde ha svaret, bara se vad som var möjligt. Det tillät mig välja det som är lätt, det jag naturligt dras till. Och så ofta vet vi ju innom oss, i vår kärna, vad det är som är lätt att tacka ja till och bjuda in i våra liv. 
 
Så varje dag, hela månaden, varje månad, skriver jag vad jag är tacksam för. Det är vad jag har klarat, gjort, vad jag uppskattar, det som gör mig glad, får mig att känna mig fri och de saker jag haft möjlighet att göra varje dag.

Det som alltid finns med i min BoJu

Användning Kommentera
Varje månad, precis bredvid min kalender, skriver jag in något jag är tacksam över varje dag. Varför? För att träna upp mitt positiva tänkande? För att påminna mig om vad jag har och inte vad jag saknar? Tja, båda stämmer, men också för att inse vad mer som är möjligt i mitt liv. 
 
Att visualisera hur man vill ha det och måla upp en bild är något jag använder mig av frekvent men det finns tillfällen då jag märkt att det får mig att begränsa mig mer än vad det hjälper mig se nästa steg på vägen. Som om mitt fokus smalnar av för mycket och allt annat försvinner.
Det kan stämma att det vi fokuserar på är det vi verkar få mer av oavsett vad det är... Men när jag tror jag redan vet hur lycka ska se ut, så blir det svårt att verkligen känna sig lycklig förens jag är DÄR. När det ser ut SÅ. Det begränsar mig för att se vad som är möjligt NU istället. Tidigare har jag skrivit om att sluta jaga ett tillstånd av lycka som är i framtiden och istället tillföra saker som gör dig lycklig i vardagen, i ditt nuvarande tillstånd och detta är ett fantastiskt hjälpmedel för att komma fram till vad det kan vara. 
 
 
Var tacksam för det du kan förändra och som underlättar detta varje dag. 
 
 Fråga dig vad som är möjligt nu.
 
Hur ska det bli möjligt? Hur gör jag det möjligt? Kan jag göra det möjligt? Vad är möjligt nu? I denna situation? Speciellt när jag har svårt att starta något hjälper detta ta pressen från mig. Hur du än mår så finns det en möjlighet till annat. Att välja annat. För mig var det att be om hjälp och lära mig mer om detta:
 
Säg att ditt mål är att bli lycklig. Vad innebär det, kanske att skratta mer? Hur kan du göra det möjligt för dig själv? Vad känns enkelt för att göra det möjligt?
När jag fick dessa frågorna första gången så svarade jag "jag vet inte" i början på majoriteten. "Jag vet inte.... men". Sen fortsatte jag, det bara rullade på med idéer. Jag vet ju vad som får mig att skratta. Jag vet ju att det är möjligt och hur. Ta lite tid att kolla upp en komiker på youtube. Eller videor på djur. Dåliga vitsar från Göteborg som inte borde vara så roliga som de är. 
Så istället för att svara på alla frågor och lista ut allting, så var det så enkelt som att låta sig dras mot det jag visste var möjligt. Jag såg möjligheterna istället. En enkel formulering ändrade mitt perspektiv på mycket. Det gjorde att jag inte behövde ha svaret, bara se vad som var möjligt. Det tillät mig välja det som är lätt, det jag naturligt dras till. Och så ofta vet vi ju innom oss, i vår kärna, vad det är som är lätt att tacka ja till och bjuda in i våra liv. 
 
Så varje dag, hela månaden, varje månad, skriver jag vad jag är tacksam för. Det är vad jag har klarat, gjort, vad jag uppskattar, det som gör mig glad, får mig att känna mig fri och de saker jag haft möjlighet att göra varje dag.