Här är ett inlägg jag kämpat med, främst för att det är svårt att hitta ord till vad jag menar men också för att det känns väldigt personligt och är något jag ofta behöver påminna mig själv om. I brist på annat känner jag att det är "ärlighet" jag menar och vill skriva om. Mot sig själv när man inte vill vara som man är eller när man ignorerar vad man behöver. 
 
Kanske har du någonsin märkt i efterhand att du kanske inte varit helt ärlig kring dina tankar eller känslor? "Oj, nej, så menade jag ju inte...." Eller; "Nu blev det inte alls som tänkt ändå..."Kanske är det mot andra eller kanske är det mot dig själv och i efterhand har något bara känts...fel? Som att det inte var du eller hur du skulle ha reagerat? Du kanske har blivit stressad eller ledsen för att det inte blivit som du vill någon gång?
 
 
Att inte erkänna sina egna känslor innan de agerar ut kan göra det svårt att ge sig själv tillit, dvs. att tro på sig själv eller att stå upp för sig själv i en oväntad situation. Man är liksom inte ens säker på vad man själv vill eller behöver. Att inte känna efter ordentligt, för att vi inte tycker det är ok eller vill att känna på ett visst sätt, innebär att vi inte tar oss tiden att lära känna oss själva på djupet för att förstå oss själva.
Ärlighet kring vad vi känner gör det lättare att kommunicera vilka vi är och vad vi faktiskt vill så vi bättre kan förmedla detta till både oss själva och andra. Det separerar oss från förväntningar, vilka kan hjälpa oss sluta leva upp till bilden vi har men också den bild andra fått av oss, av vilka vi är. Den bilden kan ibland vara svårare att bryta än vår egen.
 
Så, hur lätt är det egentigen att vara helt ärlig?
 
Ju mer man accepterar och älskar sig själv, desto lättare är det att acceptera och älska sina beslut. Desto lättare är det att stå för dem och inte be andra ta ansvaret för att bekräfta något bara en själv vet. 
Det är inte alltid lätt att göra, jag kämpar fortfarande med det! Men... en ärlighet till våra känslor förändra synen på oss själva och vad vi är kapabla att påverka i våra liv!
 
 
 Ute och går i höstmörkret när jag filosoferar. 
 
 
Ett exempel är att försöka se de tankar och känslor vi har som något som kommer och går, inser att de inte kommer stanna. Se dem mer som gäster, det blir lättare att acceptera alla de tankar som påverkar oss om vi redan från början inser att de försvinner.
Ibland dyker det upp fantasier, spontana tankar eller känslor, kanske minnen, och ingen av dem är detsamma som en bestämmelse för den person DU är. De behöver inte vara dem som definierar DIG. De hälsar bara på. De kommer oinbjudna när du är hungrig och kanske grinig, när du är ledsen och kanske inte orkar med andra och de kommer när du är trött, glad, arg, förälskad, avundsjuk...
Och de är alla ok. Det behöver inte kategoriseras som "bra" och "dåliga" tankar, det är bara tankar. De kommer och går. När du vet att känslorna och tankarna inte är detsamma som din syn varken av dig eller andras syn av dig, hur DU är, blir det lättare att acceptera vad du faktiskt känner och varför du känner det. Inse att om vi tillåter oss känna vad vi känner, så kan vi välja att tillföra eller minimera det som orsakar känslorna.
 
Det är ett steg till att arbeta och agera med dem eller mot dem. Du kan välja.
 
"What you resist persist"  tänker jag ofta när det inte går som jag vill. Men om jag tillåter det att bli fel blir det lättare att acceptera och gå vidare. Flow och kaos kanske är samma sak?
Var ärlig med vilka känslor du har så blir det lättare att acceptera att de finns också. Acceptera vilka som finns och du kan ta bättre ansvar för dem. Att ta ansvar för sina känslor gör det lättare att lita på sig själv och agera på det sätt du mår bäst av. Du ansvarar för de känslor du mår bra OCH dåligt av; hur du ansvarar för dem är upp till dig genom detta.
 
Om du redan vet att alla känslor är naturliga och inte det minsta konstiga, vad händer nästa gång du faktiskt lyssnar på dig själv och tar ansvar för dina känslor?
Behöver du sova för att du är trött är det ok. Behöver du ett bad för att slappna av efter dagen är det ok. 
Våga ge dig den tilliten att du vet bäst. 
  
Och om du litar på att allt du känner är ok, att du inte ÄR personen som känner så här och behöver definitivt inte agera på det, så kanske du kan se dig själv klarare. Kan börja ta beslut för dig själv, vad du behöver och göra det för din skull utan oro till vad som är ok och inte. 
Det är ok att bara behöva sova igenom vissa dagar och återhämta sig. Det är ok att tacka nej till en fest, även om du går på ALLA fester annars, för du känner inte för det just nu. Det är ok att föredra vissas sällskap över andras. ÄG dina känslor!  
 
Ja, det är mycket nu. Men andas. Var dig själv, som du är. Titta på löven nu när de ändrar färg och tänk dig att det är ok att ändra sig själv, sin åsikt och sin omgivning på samma sätt som de gör. Så om du är ärlig mot dig själv... vad behöver du?
 
 
 Förändring ligger i luften, naturen vet om det.
 
 
 

Ärlighet varar längst

Bullet Journal Kommentera
 
 
Här är ett inlägg jag kämpat med, främst för att det är svårt att hitta ord till vad jag menar men också för att det känns väldigt personligt och är något jag ofta behöver påminna mig själv om. I brist på annat känner jag att det är "ärlighet" jag menar och vill skriva om. Mot sig själv när man inte vill vara som man är eller när man ignorerar vad man behöver. 
 
Kanske har du någonsin märkt i efterhand att du kanske inte varit helt ärlig kring dina tankar eller känslor? "Oj, nej, så menade jag ju inte...." Eller; "Nu blev det inte alls som tänkt ändå..."Kanske är det mot andra eller kanske är det mot dig själv och i efterhand har något bara känts...fel? Som att det inte var du eller hur du skulle ha reagerat? Du kanske har blivit stressad eller ledsen för att det inte blivit som du vill någon gång?
 
 
Att inte erkänna sina egna känslor innan de agerar ut kan göra det svårt att ge sig själv tillit, dvs. att tro på sig själv eller att stå upp för sig själv i en oväntad situation. Man är liksom inte ens säker på vad man själv vill eller behöver. Att inte känna efter ordentligt, för att vi inte tycker det är ok eller vill att känna på ett visst sätt, innebär att vi inte tar oss tiden att lära känna oss själva på djupet för att förstå oss själva.
Ärlighet kring vad vi känner gör det lättare att kommunicera vilka vi är och vad vi faktiskt vill så vi bättre kan förmedla detta till både oss själva och andra. Det separerar oss från förväntningar, vilka kan hjälpa oss sluta leva upp till bilden vi har men också den bild andra fått av oss, av vilka vi är. Den bilden kan ibland vara svårare att bryta än vår egen.
 
Så, hur lätt är det egentigen att vara helt ärlig?
 
Ju mer man accepterar och älskar sig själv, desto lättare är det att acceptera och älska sina beslut. Desto lättare är det att stå för dem och inte be andra ta ansvaret för att bekräfta något bara en själv vet. 
Det är inte alltid lätt att göra, jag kämpar fortfarande med det! Men... en ärlighet till våra känslor förändra synen på oss själva och vad vi är kapabla att påverka i våra liv!
 
 
 Ute och går i höstmörkret när jag filosoferar. 
 
 
Ett exempel är att försöka se de tankar och känslor vi har som något som kommer och går, inser att de inte kommer stanna. Se dem mer som gäster, det blir lättare att acceptera alla de tankar som påverkar oss om vi redan från början inser att de försvinner.
Ibland dyker det upp fantasier, spontana tankar eller känslor, kanske minnen, och ingen av dem är detsamma som en bestämmelse för den person DU är. De behöver inte vara dem som definierar DIG. De hälsar bara på. De kommer oinbjudna när du är hungrig och kanske grinig, när du är ledsen och kanske inte orkar med andra och de kommer när du är trött, glad, arg, förälskad, avundsjuk...
Och de är alla ok. Det behöver inte kategoriseras som "bra" och "dåliga" tankar, det är bara tankar. De kommer och går. När du vet att känslorna och tankarna inte är detsamma som din syn varken av dig eller andras syn av dig, hur DU är, blir det lättare att acceptera vad du faktiskt känner och varför du känner det. Inse att om vi tillåter oss känna vad vi känner, så kan vi välja att tillföra eller minimera det som orsakar känslorna.
 
Det är ett steg till att arbeta och agera med dem eller mot dem. Du kan välja.
 
"What you resist persist"  tänker jag ofta när det inte går som jag vill. Men om jag tillåter det att bli fel blir det lättare att acceptera och gå vidare. Flow och kaos kanske är samma sak?
Var ärlig med vilka känslor du har så blir det lättare att acceptera att de finns också. Acceptera vilka som finns och du kan ta bättre ansvar för dem. Att ta ansvar för sina känslor gör det lättare att lita på sig själv och agera på det sätt du mår bäst av. Du ansvarar för de känslor du mår bra OCH dåligt av; hur du ansvarar för dem är upp till dig genom detta.
 
Om du redan vet att alla känslor är naturliga och inte det minsta konstiga, vad händer nästa gång du faktiskt lyssnar på dig själv och tar ansvar för dina känslor?
Behöver du sova för att du är trött är det ok. Behöver du ett bad för att slappna av efter dagen är det ok. 
Våga ge dig den tilliten att du vet bäst. 
  
Och om du litar på att allt du känner är ok, att du inte ÄR personen som känner så här och behöver definitivt inte agera på det, så kanske du kan se dig själv klarare. Kan börja ta beslut för dig själv, vad du behöver och göra det för din skull utan oro till vad som är ok och inte. 
Det är ok att bara behöva sova igenom vissa dagar och återhämta sig. Det är ok att tacka nej till en fest, även om du går på ALLA fester annars, för du känner inte för det just nu. Det är ok att föredra vissas sällskap över andras. ÄG dina känslor!  
 
Ja, det är mycket nu. Men andas. Var dig själv, som du är. Titta på löven nu när de ändrar färg och tänk dig att det är ok att ändra sig själv, sin åsikt och sin omgivning på samma sätt som de gör. Så om du är ärlig mot dig själv... vad behöver du?
 
 
 Förändring ligger i luften, naturen vet om det.