Idag hörde jag om något som jag tror det ligger mycket i och som ni också kan lyssna på här. Det har att göra med att känna sig deppig beroende på vilka minnen vi väljer att fokusera på. Att fastna i en tid som varit påverkar vår framtid eftersom kroppen reagerar på samma sätt på ett minne som en visualisering. Det betyder att hur vi ser på oss idag spelar en roll i hur vi ser på oss i framtiden. Tänker du mycket på det du ångrar eller oroar dig för något som hänt, finns det en hög risk att du också förväntar dig att det ska bli fel i framtiden. Hur ska man tro att det blir bättre om det hittills varit uselt? Och om vi inte är tacksamma och glada för det vi har, hur ska vi bli gladare för mer av det?

Det var lite i dessa tankarna jag gick i när jag upprättade min tacksamhetssida i min BuJo. Jag valde att varje dag hitta något som fick mig att le eller som jag var tacksam för. Det är grymt skönt att kunna gå tillbaka och se allt som hänt, allt som gjort mig glad och allt positivt som jag upplevt. Jag ville bli påmind om att de små saker i varje dag är det som gör mig på bättre humör, inte bara de stora sakerna som kommer efter att ha jobbat hårt för dem. Och alla de små ögonblicken kan jag ha oavsett hur mitt liv förändras!

Att påminna sig om att välja en positiv livsstil och byta tankesätt fundamentalt är en övning, men jag tror starkt på den! Jag tror också att det är därför det är så viktigt att jobba med saker som hänt och få ett nytt perspektiv på dem. Genom ett nytt förhållningssätt till det förflutna kan vi grunda oss i fler positiva tankar. Framtiden är nämligen oviss och ångest förvränger vårt perspektiv, något jag tror många kan känna igen sig i. Känslorna vi har nu kan alltså ge en negativ syn på framtiden.

Till exempel har de med mild depression har lättare för att tänka på positiva erfarenheter också och den förmågan är en typ av skydd mot psykisk ohälsa. Så om vi kan träna upp ett skydd mot det, varför inte börja redan idag?