Tänk bara positivt

Kommentera

Jag ska vara ärlig och säga att förra veckan var riktigt tuff. Jag har varit stressad och en massa symptom kommer som ett brev på posten som beskriver hur jag mår, jag hets-äter, tänker för mycket och går in i mig själv. Jag försöker distrahera mig från känslan genom att göra mer med den energi jag har eftersom det är svårt att varva ner. Hur vänder jag på en dålig vecka? Det är inte alltid jag gör det.

 

Förutom att jag känner allt detta i kroppen och vet vad som är på gång så sätter jag ändå en enorm press på mig själv kring allt som kräver lite extra kraft ibland, som att äta nyttigt, hålla igång på gymmet, inte sinneslöst shoppa som tröst och fortsätta som vanligt med mina dagar. Finnas där för andra. Prestera bra.
Skulle jag avvika från detta i det mind-set jag har då, så känns allting alltid mycket värre än vanligt och jag kan anklaga mig själv för både det ena och det andra. Det känns som att jag inte vill det tillräckligt. Jag får för mig att pga. att dessa känslor kommer tillbaka hit IGEN har jag inte kommit någonvart i min utveckling, utan är tillbaka på ruta ett. Så i helgen kände jag bara att jag är trött på att kriga med mig själv över detta. Varför alltid försöka hålla skenet uppe?

 

 Är det så enkelt som att vända på sig om?
 

Jag VET att det går i perioder och att en dålig dag inte betyder ett dåligt liv, även om det ibland triggar dåliga minnen i det, och inte heller att jag är dålig som person. Jag VET att om jag försöker varva ner med ett spel och en stor påse godis istället för att äta bra eller träna på franska betyder inte det att allt innan har varit förgäves och att jag bestämt mig för att sluta med det, men tankarna kommer ändå. Det viktiga för mig är då att låta det vara och att kunna uttrycka det till mina närmaste. Jag är nere, men kommer igen.

Det värsta de i sin tur kan göra är att be mig att helt enkelt tänka positivt. Det är inte alltid enkelt och jag har kommit fram till att det är inte alltid svaret. Ofta handlar det om att man fastnat i en tanke eller känsla och inte kommer ur den spiral som man åker runt i.
Alla som någon gång har varit deprimerade vet att det handlar om mer än ett tankesätt, det handlar om kemin i hjärnan och ofta om att fundamentalt byta ut tankarna vi har, inte bara vända på dem och se dem i ett nytt ljus. Än idag när jag är nere sårar dem orden mig. Än idag kämpar jag för att ändra mitt tankesätt till ett positivt.

Efter att ha gått igenom detta ett antal gånger, mina upp och nergångar, har jag lärt mig att inte bara fråga mig själv om sakerna jag känner är sant utan även min omgivning, men på rätt sätt. Ibland behöver vi själva yttra orden för att vi ska känna om de är sanna eller inte.
Känner jag att något är konstigt så frågar jag ”jag har fått för mig att det är så här… stämmer det?” antingen till mig själv eller någon annan. Det kan vara att jag uppfattar någons beteende annorlunda mot mig, att jag tycker mitt intresse för något falnat eller att jag inte kommer någonvart med ett projekt jag har.

Det är här jag använder min bullet journal och dagbok. Trots att jag är extrovert så behöver jag reflektera och påminna mig om hur långt jag kommit på mina resor. Jag skriver, reflekterar och ibland behöver jag helt enkelt bara affirmerar mig själv lite mer. Fokusera på det jag vill ska vara sant istället för det jag får för mig är sant.

 

Den logg som hjälper mig mest när jag fastnar är träningsloggen. Eftersom det är på träningen jag tar ut stressen, fastän jag ibland behöver dra ner på eller ändra den (mer yoga och mindre styrketräning t.ex.), är det skönt att se hur långt jag kommit och att det inte kommer förändras.  

 

Ofta tar jag ut min stress genom träning, det ger mig något att kontrollera och ta ut mig på, problemet är att ibland kan den lika gärna stressa mig. Jag ser framför allt i träningsloggen att jag kämpat i 3 månader nu och med en rutin. Att sedan tro att en stor påse godis kommer förstöra de resultat jag fått, den glädjen jag känner av att träna eller få mig att strunta i den rutin jag byggt upp är helt befängt! Framför allt eftersom målet med min träning är att må bra PSYKISKT.


Ändå kommer tankarna, jag påverkas plötsligt mycket mer av bilder på instagram och jag vet då att jag har möjligheten stanna upp… och fundera på om det stämmer. Framför allt; hur stor roll spelar det när det kommer till mina mål? 1 vecka på 3 månader?
Jag har ju 9 kvar och utvecklingen är positiv!  

Jag kan alltid fortsätta min rutin imorgon. Jag kan alltid hitta glädjen igen genom att testa något nytt. Jag kan alltid börja om från noll med vad jag lärt mig. Jag kan alltid sätta mig själv först och göra så det passar mig. För det är ju för mig jag gör det! Det innebär att är ok att ta en paus och leva, när allt kommer omkring vill jag ju inte att livet ska handla om detta; träning, kontrollera maten, pressa mig och missa att ha trevligt med vänner och familj. Lå dig vara nere och ta din takt att vända det. 

Tänk inte bara positivt, ändra hela tankesättet.

Det är ok. DU är ok.