Just nu är jag lite inne i tankar på att undvika extra utgifter och verkligen utmana mig själv att dra in på de saker som känns lyxiga, men också uppenbara att de ska vara med i vardagslivet. Frågan är om det verkligen kommer bli så bra som jag tänkt mig… Personligen har jag svårt att ge till mig själv eller göra saker för min skull, det är på något sätt lättare att se vad andra hade behövt eller blir lyckliga av, i min värld. Och att sprida lycka blir ju jag också glad av! Så, jag väljer lätt bort saker som känns onödiga men som ofta visar sig vara avgörande för att jag ska må bra. Så tankeställaren jag har nu är: drar jag in på utgifter eller på att vara snäll mot mig själv? Vad är det jag gör som är vardagslyx och vad gör livet bara lite mer värt att leva?

Mina stressymptom är ganska tydliga och vanligen känner jag mer tyngd över mig när jag blir överstimulerad. Jag blir trött, jag inser att jag tänker för mycket och bearbetar saker mycket längre tid. Ofta förstår jag att jag inte riktigt gjort val för mig och jag måste stanna upp och fundera på hur situationen verkligen ser ut. Är det jag tänker ens sant eller har det blivit en historia jag grubblar på i teoretisk mening?
Och där är det, det är svårt att ge mig själv det jag behöver för att må bättre av den enkla anledningen att det ofta finns annat jag vill ha, göra eller lägga energin på, för jag hittar på att det skulle vara bättre, mer osjälviskt eller att det leder till lycka på något annat vis. Jag har lätt för att "offra" mig själv för något jag tror är bättre. Men när jag tänker så, så lyssnar inte längre på mig, jag hittar bara på saker!

STOPP!
När jag känner tyngden måste jag stanna upp. Nästa steg är att andas och fundera på vart jag vill lägga min energi på om jag skulle välja att vara snäll mot mig själv istället. Det gäller allt, saker jag tänker eller säger till mig själv, saker jag tar mig tid till, ger mig själv eller väljer att strunta i. För jag behöver ta hand om mig själv innan jag tar hand om andra och jag har märkt att jag är inte ensam om att hamna i den situationen ibland. Det händer alla då och då. Det är ok, men jag kommer inte på det förens jag får perspektiv på saker och ting. Det är just därför det är lättare för mig att tänka på hur jag hade betett mig om det hade rört en nära vän i samma situation.

Om din vän är stressad, hade du inte gett rådet att faktiskt ta lite tid för sig själv och varva ner? Kanske genom yoga, ett bad, en hemma-behandling? Eller låta någon annan fixa dina naglar, ge dig massage eller lägga en ansiktsmask?
Om en vän hade sagt något dumt om sig själv, hade du hållit med? Hade du försökt övertyga om andra, bättre egenskaper, argumenterat varför det inte skulle vara sant eller peppat till förändring?
Om du är trött, varför inte låta dig ta en eller några dagar utan att pressa dig själv till saker, vila och försöka släppa eller delegera dem?

Att sätta sig själv i första rummet är inte samma sak som att vara egoistisk!
Att medvetet skämma bort sig själv är inte samma sak som att vara slösaktig!
Att fokusera på sig själv och våga ställa krav efter sin egen vilja är inte samma sak som att vara bossig!

Så trots att det känns viktigt att lägga undan lite extra och jag vill utmana mig själv i en månad, så funderar jag redan nu på hur mycket som är värt att ge upp. Det finns gott om saker att spara in på, men att vara snäll mot sig själv och ge sig själv den där lilla extra tiden, vad det än innebär, är inte en av dem! Det är till och med ett av mina mål för året, ta hand om mig själv bättre!

Gör det du behöver, det du vill och ge det till dig själv precis så ofta du behöver det. Känn efter och stanna upp när det behövs. Reflektera. 

Vad du än gör, se till att göra dig glad!