Sedan jag tittade lite mer på "Level 10-Livet" från Miracle Morning har jag funderat på alla dessa delar som är vårt liv. Var finns det saker jag kan förbättra och hur ändrar jag på det så det blir bättre? Jag känner att det svåraste med en sån här uppgift är att ändra synen på mig själv, bygga upp självförtroendet och våga satsa på de förändringar som verkar radikala. Jag tänkte dela med mig av lite verktyg jag testar just nu och hur det fått mig att tänka helt tvärtom för att få en mer positiv självbild.
Det hänger lite ihop med reflektionen jag kännt att jag behöver göra för att få lite mer rutiner som faktiskt får mig att må bättre i vardagen. När jag började läsa på om Miracle Morning, "hur du gör för att starta sin dag med målmedvetenhet och syfte", ville jag känna mig mer medveten om mitt eget värde och kunna påminna mig om vart jag ville mitt liv skulle leda till. Boken tar upp "Life S.A.V.E.R.S." som ska guida dina tankar till målmedvetenhet och som jag har inkorporera i min Bujo-rutin. Jag gillar det verkligen och det har hjälpt men; vad innebär det?
Life
S (silence); meditation, reflektion, tacksamhet och tystnad att lyssna till sig själv.
A (affirmations); mantran som ändrar vår programmering och det negativa vi intalar oss.
V (visualization); visualisera resultatet av dina handlingar.
E (exercise); träna för att rensa huvudet.
R (reading); att läsa och lära sig av experter hjälper att hålla igång motivationen.
S (scribe); få dina tankar och känslor på papper och följ din utveckling. Din Bujo kan verkligen dig här hjälpa! ;)
Det här sakerna har gett lite mer rutin till min morgon och guidar mig i mitt tänkande när jag försöker samla mig. Det ligger ganska nära det jag redan gör men när jag tittade på det här närmare så insåg jag att redan vid A (affirmationer) behövde jag ändra mitt tankesätt. Är det verkligen bara att intala sig positiva saker så tänker vi positivt? Kanske...?
Morgonstund har guld i mun, att ta sig tid för sin planering med dessa punkter som guide
har verkligen hjälpt ställa rätt frågor.
Så, vad gör jag annorlunda nu? Redan innan detta har jag testat affirmationerna och påmint mig om allt det bra jag lyckats med tidigare, hur stark jag är som kommit förbi saker och allt jag klarat av. Något jag har uppmuntrats att tänka på sedan barnsben. Problemet när man lutar sig mot en förmåga som att vara smart, ha erfarenheten eller bara klarat det innan gör att man också sätter en press på sig själv, medvetet eller ej. Inte bara att visa upp det vi kan eller bör kunna, utan även att klara det igen och igen. Vi bygger upp en bild av vår "värdighet", jämför oss med andras "värdighet" och blir oroliga i situationer som kan rubba den självbilden.
Det har aldrig riktigt varit nog att bara testa något för mig i många sammanhang, jag ska lyckas också och jag tror att många som tvivlar på sig själva (som vi alla gör emellanåt), har någon gång fått höra samma sak som jag; att vi ska "fokusera på det positiva", "titta på hur långt du redan kommit" eller "tänk på vad du klarat innan". Så vi får för oss att vi ska, kan och måste klara mer för att se vårt eget värde också.
Vi vill inte verka dumma eller skämma ut oss, därför kanske vi inte utmanar oss själva som vi vill eller borde eftersom det kan rubba bilden av oss, både för oss själva och den vi tror att andra har av oss. Till exempel att be om hjälp kan få oss att verka ignoranta och att be om en lönehöjning som kan få oss att verka arroganta, det är sånt som gör att vi förvränger bilden av "värdighet" och hur "värdig" en normal person bör vara. Däremot så är det inte troligt att vi kommer ha ett liv utan att verka riktigt "o-värdiga" ibland. Vi kommer göra bort oss och verka löjliga, vårt omdöme kommer inte alltid vara det bästa, vi kommer falla för våra passioner eller frestelser och många gånger kommer det krävas mer än en gång för att vi ska lära oss! De händer de bästa och utesluter oss inte från de bästa sällskapen. Att göra misstag gör oss inte o-lämpade för något.
Hur hjälper detta med självförtroende, självbild och att förbättra delar av livet då? Om vi vet att dessa saker inte stoppar oss så är det bästa sättet att slappna av och njuta genom att förstå att vi är ganska löjliga av naturen. Att misslyckas svider men att vara rädd för förödmjukelse behöver inte förfölja oss om vi vet och accepterar det. Det är normalt att misslyckas! Det är normen! När vi vet att misslyckande är ett helt acceptabelt resultat eller lösning på ett problem så kommer ett eller två misstag til inte spela så stor roll. Och det kommer inte spela någon roll om vi visar det! Det är värre att låta andra bekräfta en rädsla än att de bekräftar något vi redan vet om oss själva; att vi inte är utan fel! Vi är alla ganska löjliga och bryr oss om småsaker!
Jag försöker numera komma ihåg att alla gör dumma saker och att de glöms bort lika snabbt som de kan hända. Vi är alla löjliga och det gör det hela intressant, inte mindre värdigt. Ja, jag ska komma ihåg att jag är smart och rolig, men också att det inte måste definera mig eller ens vara en del av mig varje dag. Jag påminner mig att göra som de stora vetenskapsmännen (löjliga som de varoch vägrade ge upp) och misslyckas 100 gånger för att hitta 99 sätt som inte fungerar!
Jag fokuserar på att det är positivt att misslyckas också, att det kan bli en kul historia eller en lärdom. Att jag affirmerar vad jag kan är lika viktigt som att inse att det inte är hela värden om jag inte kan det hela tiden.
Hur ser du på din morgonrutin och hur får den dig att se på din "värdighet"?