Skriver du dagbok?

En kommentar
JA, ABSOLUT!
Jag skriver dagbok för att vara öppen och ärlig mot mig själv. Jag skriver ner och erkänner alla de känslor och tankar jag har för att kunna tydligt se dem på papper. Väl på papper vet jag att mina känslor, stora som små, inte kan skada mig och inte kan såra någon. De är bara där. De är inte större än längden på meningen eller höjden på bokstäverna. 
Först då, när det inte känns så attackerande mot något eller någon eller så skrämmande att tänka på, kan jag fundera på vart känslorna kommer ifrån och om jag vill eller kan göra något åt hur jag känner. 
 
När jag funderar över mina känslor så försöker jag komma ihåg att i 99% av fallen jag gör något åt dem så känns det bättre, så jag inte bara försöker komma över det. Genom att rationalisera bort det samtidigt som jag försöker att inte se eller tänka positivt kring saker. Det blir lätt ett förminskande av vad jag tycket är jobbig i mitt liv och genom att inte se det för vad det är blir jag inte av med det. What we resist persist. Hur jag borde känna kring saker ska inte vara med och bestämma.
 
Där hjälper dagboken mig som mest.  
 
Att fundera på vad som är viktigt för mig och vad jag bryr mig om hjälper mig komma fram till hur jag vill agera, inte hur jag vill uppfattas. Hur jag vill agera hjälper mig i sin tur göra det jag mår bra av. Jag vågar lita på att mina känslor är uppriktiga och att andra kommer ta mina känslor på allvar när jag förmedlar dem. 
Det kan vara riktigt svårt att sätta ord på vad jag vill och ofta försöker jag göra något bättre utan någon annans vetskap. Det blir svåtr eftsrom ingen kan läsa dina tankar och förstår inte alltid vad du håller på med utan tydlig kommunikation.
 
Förtydliga din avsikt både för dig och andra, det brukar jag få påminna mig själv om. 
 
Ett mål för i år har t.ex. varit att umgås mer med familjen, men jag har inte sagt något till dem om det. Detta var bara något jag skulle "fixa" och har försökt skapa situationer för det. Jag har även därför blivit besviken när de inte avsätt sig så mycket tid till mina försök att umgås som jag vill. När jag förklarade min avsikt det ändrades det genast! Så dumt, de hade bara en helt annan syn på saker. Hur enkelt det än kan verka att visa vad vi vill så är det aldrig självklart för någon annan än oss själva. 
 
Så, vad stoppar oss? Det kan också vara svårt när vi väl vet vad vi vill, vad vi stör oss på eller hur vi vill ha en situation istället. Vi har en tendens att visualisera oss det värsta när vi vill ta upp något jobbigt med någon annan. Ja, de kan bli sårade och kanske besvikna, men när man faktiskt tar upp saker så har jag märkt att de ofta tar det bättre än man föreställt sig. Man får lov att ändra sig och först då kan det bli bättre, när båda parter är på samma sida om den förändringen. Oftast respekteras det.
 
 Så varför visualiserar vi inte det bästa som kan hända oftare?
 
Det är därför jag har dagboken, jag försöker fundera på vad jag faktiskt känner att jag vill, sedan litar jag på att andra, vuxna personer precis som jag, förstår och visar respekt det.
Samtidigt som jag försöker minnas att deras reaktion inte behöver påverka mitt beslut. Älska ditt val så bryr du dig inte lika mycket om andras. Jag gör ju det här för mig. Våga välja för DIG! 
 
De står i bokhyllan i ordning. Leuchturm1917 A5 i olika färger. 
 
Det är inte alltid dagboken har så stor effekt dock! Oftast skriver jag bara ner händelser som har påverkat mig eller saker jag inte kan släppa, bara för att det så skönt att ha något som inte dömer mig för vad jag skriver. :) 
Testa du också!
 
1 Wilda:

skriven

Så fint beskrivet. Känner igen mig mycket i dina tankar.

Svar: Vad skönt att höra. Det känns som att det är många som går i dessa tankar när man väl börjar prata om dem! Ibland är det bara skönt att känna att man kan dela det! :)
BuJouLou